Edit Browse revision history View notes

HTML

jag tittade på jonatan han hade blivit blek

kom sa han vi måste härifrån

och vi kröp bort från stupet så tyst och så

fort vi kunde och när vi visste att vi var

utom synhåll då sprang vi hela vägen tillbaka

sprang vi och stannade inte förrän vi var hos grim

och fjalar igen

vi satte oss i skrevan hos hästarna

för nu visste vi inte vad vi skulle ta oss till

jonatan var så lessen och jag kunde inget göra för att

trösta honom bara vara lessen jag också jag förstod hur

mycket han sörjde över orvar han hade trott att han skulle

kunna rädda honom och nu trodde han det inte mera

orvar min vän som jag aldrig fick träffa

sa han i kväll ska du dö och hur går det

sen med nangijalas gröna dalar

Metadata