Wikitext

HTML

[...] ja jag såg katla och sen vet jag inte

vad som hände mer jag bara sjönk som i ett svart

djup och vaknade inte förrän åskovädret hade dragit

förbi och det redan började ljusna över bergstopparna

då låg jag med huvet i jonatans knä och skräcken

var över mej så fort jag kom ihåg - där långt

borta på andra sidan floden var det katla hade

stått på en klippa högt ovanför karmafallet jag kved

när jag mindes det och jonatan försökte -lugna- trösta mej

hon är där inte längre hon är borta nu