Lejonhjärta kap 13 (block 463): Page #2

HTML

13 [...][...] ja jag såg katla och sen vet jag inte

vad som hände mer jag bara sjönk som i ett svart

djup och vaknade inte förrän åskovädret hade dragit

förbi och det redan började ljusna över bergstopparna

då låg jag med huvet i jonatans knä och skräcken

var över mej så fort jag kom ihåg - där långt

borta på andra sidan floden var det katla hade

stått på en klippa högt ovanför karmafallet jag kved

när jag mindes det och jonatan försökte -lugna- trösta mej

hon är där inte längre hon är borta nu

men jag grät och frågade honom

hur kan det finnas såna som katla

är det... ett vidunder eller vad är det?

ja hon är ett vidunder sa jonatan en drakhona

uppstigen från urtiden det är vad hon är och lika grym