Lejonhjärta kap 13 (block 462): Page #32

HTML

och höll händerna för ögona som om han var rädd att

ljuset skulle blända honom men talade gjorde han

jonatan lejonhjärta sa han -sa han- dej hörde jag -talas- om

hemma i törnrosdalen vi väntade på dej har du \+äntligen+ kommit nu

-och- +ja+ nu har jag kommit sa jonatan och då hörde jag

att han grät lite han också men i nästa

stund fick han fram -sin- kniven han hade i bältet

och med den gick han lös på spjälorna i buren

-och jag satte igång jag också- +hugg i skorpan sa han+ +och jag

högg i med min kniv jag också+\-men- vad kunde vi

göra med ett par knivar -det- +vi+ skulle ha -behövts- behövt

yxa och såg -och det hade vi ju inte-

men vi karvade med knivarna så att våra händer

blödde jag väntade varje stund att kopparporten skulle

öppnas igen -inte skulle vi sen- +jag visste att vi inte skulle+ hinna få ut

orvar innan hämtarna kom +-det var jag säker på-+ och när de kom skulle

de väl hämta oss också och föra oss till katla

klar för granskning/anita lundqvist'