Lejonhjärta kap 13 (block 462): Page #27

HTML

kanske hade mörkret redan fallit där ute och orvar . . .

-kanske var- han +var kanske+ hos katla nu?

jag frågade jonatan om han trodde det men han sa bara

skorpan tänk inte på det!

-så gick vi- +-och så-+ +då hade vi kommit in+ i en smal slingrande -ändlös- gång

-den blev- +som aldrig -tog- ville ta slut och bara blev+ smalare och smalare -blev- +undan för undan+ det var som om den krympte

-till sist kunde vi nätt och jämt- +det blev farligare och farligare att+

+pressa sej fram där+ -och man kunde nätt och och jämt-

-pressa sig fram där- och till slut krympte den till bara ett hål

där man måste krypa för att komma genom

-och då- +men sen+ var vi plötsligt i en stor grotta

hur stor kunde vi inte veta för fackelskenet nådde inte

långt -men- jonatan pratade för att höra ekot

hohoho ropade han och vi hörde ekot

svara hohoho från många håll -det var- en annan röst

-och- men sen hörde vi något mera -en svag röst-

-som ropade -att något som svarade- +långt borta i -som-

mörkret+ hohoho ropade den

söker ni orvar så är jag här

klar för granskning/anita lundqvist