Notes for Lejonhjärta kap 13 (block 462): Page #25
Original title: 62877.jpg
HTML
vandring sa jonatan -men det var då inte det rätta ordet- +men vi vandrade+ -var det minsta vi gjorde- +[...att, inte?]+
+vi kröp+ krypa och kräla och klättra [jag tolkar det som att
AL har ändrat tempus till kröp och krälade och klättrade]
och simmade och
hoppade och klängde
-och fara illa- +och slet och trälade och for illa+ det var vad
vi -fick
göra- +gjorde+ vilken vandring! och
[vi kröp -krypa- och kräla+de+ och klättra+de+ och simmade och hoppade och klängde -och fara illa-+ och slet och trälade och for illa+ det var vad vi -fick göra- +gjorde+ vilken vandring ! och/lek]
vilka grottor! ibland kom vi till grottsalar så stora att vi
inte såg något slut på dom bara av ekot -från våra röster- kunde
vi förstå vilka väldiga rum det var ibland skulle vi genom
irrgångar där man inte ens kunde gå rak utan fick kräla på
sin buk som en annan drake ibland hejdades vi av underjordiska
strömmar där vi måste vada eller simma för att komma över
och ibland \ +och det var det värsta ibland+ öppnade sej -hemska- +gapande+ avgrunder- framför våra fötter
-det var det -allra- värsta- en sådan avgrund höll jag på att
ramla ner i -det var jag som- +jag+ bar facklan just då
-och när jonatan- +och så snavade jag -på en sten- i sista ögonblicket högg +jonatan+ tag i mej och
då -tappade jag facklan- +råkade jag tappa facklan+ vi såg -hur den föll- den falla som-
en strimma av eld djupare och djupare och djupare
-+och försvinna i den ytterst djup+- +och till sist försvinna+ -+och omkring oss var mörkret+-
-tills den försvann- -och vi stod där i mörkret- +och så var vi i mörkret+
Anita Lundqvist/klar för granskning