Lejonhjärta kap 13 (block 462): Page #25

HTML

vandring sa jonatan -men det var då inte det rätta ordet- +men vi vandrade+ -var det minsta vi gjorde- +[...att, inte?]+

+vi kröp+ krypa och kräla och klättra [jag tolkar det som att

AL har ändrat tempus till kröp och krälade och klättrade]

och simmade och

hoppade och klängde

-och fara illa- +och slet och trälade och for illa+ det var vad

vi -fick

göra- +gjorde+ vilken vandring! och

[vi kröp -krypa- och kräla+de+ och klättra+de+ och simmade och hoppade och klängde -och fara illa-+ och slet och trälade och for illa+ det var vad vi -fick göra- +gjorde+ vilken vandring ! och/lek]

vilka grottor! ibland kom vi till grottsalar så stora att vi

inte såg något slut på dom bara av ekot -från våra röster- kunde

vi förstå vilka väldiga rum det var ibland skulle vi genom

irrgångar där man inte ens kunde gå rak utan fick kräla på

sin buk som en annan drake ibland hejdades vi av underjordiska

strömmar där vi måste vada eller simma för att komma över

och ibland \ +och det var det värsta ibland+ öppnade sej -hemska- +gapande+ avgrunder- framför våra fötter

-det var det -allra- värsta- en sådan avgrund höll jag på att

ramla ner i -det var jag som- +jag+ bar facklan just då

-och när jonatan- +och så snavade jag -på en sten- i sista ögonblicket högg +jonatan+ tag i mej och

då -tappade jag facklan- +råkade jag tappa facklan+ vi såg -hur den föll- den falla som-

en strimma av eld djupare och djupare och djupare

-+och försvinna i den ytterst djup+- +och till sist försvinna+ -+och omkring oss var mörkret+-

-tills den försvann- -och vi stod där i mörkret- +och så var vi i mörkret+

Anita Lundqvist/klar för granskning