Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #34 Original title: 62739.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #34 Go full screenExit full screen Layout Reset måste simma och ibland öppnade sej avgrunden framför våra fötter en sådan avgrund höll jag på att ramla rakt ner i det var jag som bar facklan just då och när jonatan i nästa ögonblick högg tag i mej tappade jag facklan vi såg hur den föll som en strimma av eld djupare och djupare och djupare tills den försvann och vi stod där i -ett mörker- mörkret det yttersta och djupaste -mörkret- av alla mörker +i världen det tycker jag att det var+ jag vågade inte röra mej -jag vågade- +och+ inte tala -jag tordes inte ens- +och inte+ tänka -jag försökte nästan att inte finnas så rädd var jag- jag försökte glömma bort att jag fanns helt och hållet -men jonatan talade med mej hela tiden så att- +men det ville inte lyckas+ -jag inte skulle vara så rädd ända tills han lyckades- -tända den andra facklan vi hade med oss- -och vi trälade vidare men hela tiden hörde