Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #34

HTML

måste simma och ibland öppnade sej avgrunden framför

våra fötter en sådan avgrund höll jag på

att ramla rakt ner i det var jag som bar

facklan just då och när jonatan i nästa ögonblick

högg tag i mej tappade jag facklan

vi såg hur den föll som en strimma av eld djupare

och djupare och djupare tills den försvann och vi stod

där i -ett mörker- mörkret det yttersta och djupaste

-mörkret- av alla mörker +i världen det tycker jag att det var+ jag vågade inte röra mej

-jag vågade- +och+ inte tala -jag tordes inte ens- +och inte+ tänka

-jag försökte nästan att inte finnas så rädd var jag-

jag försökte glömma bort att jag fanns helt och hållet

-men jonatan talade med mej hela tiden så att- +men det ville inte lyckas+

-jag inte skulle vara så rädd ända tills han lyckades-

-tända den andra facklan vi hade med oss-

-och vi trälade vidare men hela tiden hörde