Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #30

HTML

jag ryste när jag tänkte på allt det onda han

hade gjort mot människor här inne och gömt i

katlagrottans -kusliga- mörker och tystnad det hördes underliga

viskningar i den tystnaden det kom viskande genom gångarna

inifrån grottans djup och jag fick för mej att de

viskade om alla plågor och all gråt och all död som hade varit här

-och nu skulle vi in i de där -förskräckliga- gångarna

-och labyrinterna och jag sa till jonatan- jag frågade

jonatan om han inte trodde det han också och han sa

jo men du får inte tänka på det nu för då

orkar du inte med den här vandringen

vi -skulle- måste tvärs genom hela berget -lika långt-

-som vi förut hade vandrat uppe på berget lika långt skulle-

-vi nu treva oss fram- för att komma till fängelsehålan

intill kopparporten där orvar fanns lika långt som

vi förut hade vandrat uppe på berget lika långt