Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #14

HTML

och där var de +minsann+ -tre- +tre+ stycken tengilsmän bara jag såg

deras svarta hjälmar började hjärtat dunka i mej

hur lätt kunde de inte få för sej att titta upp mot

oss en väktare skulle väl spana åt alla håll

och väderstreck men de här var ena usla vaktsoldater

de tittade inte åt något håll alls de satt och spelade

tärning och -pratade och skrattade- +brydde sej inte om nånting inte+ de visste väl att genom

kopparporten kunde ändå ingen fiende tränga så

varför skulle de hålla vakt porten såg jag inte eftersom

vi hade den i bergväggen rakt under oss men jag visste

ändå att vi aldrig -[...skulle]- kunde komma in där

så vad hade vi egentligen här att göra det enda som

kunde hända var väl att vi blev upptäckta och fångade och

kastade i katlagrottan vi också och det var då inget

bra sätt att hjälpa orvar

men rätt som det var såg vi -koppar- porten svänga upp