Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #4

HTML

nej för tengil flydde -i vild skräck- genom alla

sina salar -flydde han- - +-flydde vild skräck-+ när han närmade sej

+ryckte han åt sej+ -tog han sin stridslur och -blåste i den

+-vild av skräck-+ för att kalla soldater till hjälp +han var vild av skräck men när han+ -och då [...] !- +blåste i luren -[...]-

vad hände då frågade jag

då kom katla krypande till honom -[...][...] jag tänkt-

som en -hund strykrädd- hund och sen den dagen

lyder hon tengil och bara tengil så länge han

har den stridsluren åtminstone

det ljusnade mer och mer - bergstopparna i

karmanjaka +-borta-+ glödde +-men katla hade blott sett eld av dom-+ +-som katlas eld-+ +som katla eld+ och till karmanjaka

var det vi skulle nu om bara en liten stund

de skrämde nästan livet ur mej för jag visste inte

var katla fanns hade hon sitt bo i katlagrottan

och hur kunde då orvar vara där det frågade jag

jonatan han förklarade för mej hur det var