Lejonhjärta kap 13 (block 461): Page #2

HTML

13

-ja jag såg katla och sen vet jag inte vd som hände mer

[...] jag bara sjönk -ner- -som i ett svart djup och

vaknade inte förrän åskvädret hade dragit förbi

och det redan började ljusna över bergstopparna då låg

jag med huvudet i jonatans knä och skräcken var över mej

så fort jag om ihåg {...tankestreck] där långt borta

på andra sidan floden var det Katla hade stått

på en klippa högt över katlafallet jag kved när

jag mindes det och jonatan försökte lugna mej

hon är där inte längre hon är borta nu

men jag grät och frågade honom

hur kan det finnas såna som katla? är det ...

är det ett vidunder eller vad är det?

ja hon är ett vidunder uppstigen från urtiden

sa jonatan en -människoätande- drakhona som tengil-