Edit Browse revision history View notes

HTML

men jag visste att hon skulle komma hon skulle

komma . . .

vi hade hunnit så långt som till den stora stenen

där vi -en gång- hade sett –katla- henne sticka fram sitt förfärliga huvud

-när vi första gången kom till karmanjaka- [strykningen sedan ogjord med korta understrykningar] och –då- nu

orkade våra hästar plötsligt inte mer det är kusligt när

en häst sjunker ihop under en men det var vad som hände

grim och fjalar bara sjönk ner på magen och om

vi förut hade hoppats på ett under som kunde

rädda oss så var det lika bra att slänga det

hoppet nu

vi var förlorade det visste vi och katla

visste det också vilken djävulsk triumf där

kom i hennes ögon ! hon stod stilla på

sin klippa och glodde upp mot oss jag tyckte

att hon hånskrattade hon hade ingen brådska nu

Metadata