Lejonhjärta - korta stycken (block 460): Page #5 Original title: 61119.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta - korta stycken (block 460): Page #5 Go full screenExit full screen Layout Reset jonatan vände sej mot mej han såg på mej med sina snälla ögon och sa förlåt mej skorpan att jag tappade luren men jag kunde inte hjälpa det jag ville säga att jag aldrig aldrig aldrig hade haft något att förlåta honom men jag var stum av skräck katla stod kvar där nere i eld och rök men hon hade börjat trampa och jonatan skrek åt henne du rör inte skorpan hör du det ditt vidunder du rör inte skorpan för då . . . han stod vid den stora stenen +alldeles vid branten+ och han tog om den som om han trodde han var en jätte och kunde skrämma henne –trodde han då att den låg löst ? varken svärd eller pilar eller spjut biter på katla hade orvar sagt han kunde också ha sagt en sten hur stor den än är som kommer