Lejonhjärta kap 12 (block 459): Page #23 Original title: 61031.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 12 (block 459): Page #23 Go full screenExit full screen Layout Reset först en skymning som för en stund gjorde allt -vackert- nästan milt och vänligt och mjukt men sen ett svart dånande mörker -så mörk- att man +bara+ hörde karmafallet -karmafallets [...] [...] [...] som aldrig dog- och inte såg -minsta- +minsta+ ljusning någonstans jag kröp så nära jonatan jag kunde komma vi satt där lutade mot bergväggen och pratade med varandra i mörkret jag var inte rädd men det hade kommit en så konstig oro över mej vi borde sova sa jonatan men jag visste att jag inte kunde sova jag kunde knappt prata heller för den där orons skull -det var inte mörkret jag ängslades för- det var inte för mörkret utan för någonting annat jag visste inte vad och ändå hade jag jonatan bredvid mej då kom där en blixt och en åskknall +så att det skrällde i -berget- bergväggarna+ och sen hade vi det över oss ett oväder jag