Lejonhjärta kap 12 (block 459): Page #11

HTML

jonatan hjälpte mej och vi satt inne i

pilträdets krona liksom i ett grönt hus

som gungade över vattnet, floden hoppade och

lekte rakt under oss den ville nog locka ner oss

igen och få oss att tro att det inte var farligt

alls men jag behövde bara doppa tårna till och

med i mina stortår kände jag det där suget som

ville dra mej med sej

bäst jag satt där kom jag att titta uppåt

strandsluttningen och då blev jag rädd det kom ryttare

där uppe tengilssoldater med långa spjut de kom i

galopp men för vattenbrusets skull hade vi inte hört

ljudet av hästhovarna

jonatan såg dem också men jag kunde inte märka

att han blev rädd vi satt där tysta och väntade att

de skulle rida förbi men de red inte förbi