Lejonhjärta kap 12 (block 459): Page #8

HTML

gott alltsammans och mätta blev vi

elfrida hon var en liten tjock snäll gumma

och hon bodde där ensam med bara getterna och en grå katt

till sällskap

gudvarelov jag bor inte inom några murar sa hon

hon kände många människor i törnrosdalen och hon ville

veta om de ännu levde jonatan fick berätta han var

ledsen när han gjorde det för det mesta var sånt

som en snäll gammal människa måste sörja över att höra

att törnrosdalen skulle få det så jämmerligt

sa elfrida förbannelse över tengil! och över katla!

allt gick väl an bara han inte hade katla

hon slog förklädet för ögonen, jag tror att hon

grät

jag stod inte ut med att se det så jag gick

och letade upp litet fler smultron men jonatan satt