Lejonhjärta kap 12 (block 459): Page #4

HTML

för vi har muren alldeles bakom det där hasselsnåret

sa ha och jag har ingen lust att rätt som det är

se dodik i vitögat

vår underjordiska gång gick i dagen mellan

ett par hasselbuskar strax intill men öppningen syntes inte

mer, jonatan hade täckt den med kvistar och ris han märkte

ut platsen med ett par pinnar för att vi skulle kunna

hitta nergången igen

glöm inte hur här ser ut sa han kom ihåg

den där stora stenen och granen där vi sov och hasselsnåret

för än en gång kommer vi kanske den här vägen om inte ... [3 punkter]

sen teg han och sa inget mer

och vi satt upp på våra hästar och red tysta

därifrån

då kom där en duva flygande över trädtopparna

en av sofias vita duvor