Lejonhjärta kap 12 (block 458): Page #10

HTML

den där stora stenen och granen där vi sov och

hasselsnåret för än en gång komme vi kanske den här

vägen om inte...

sen teg han och sa inget mer

och vi satt upp på våra hästar och red

tysta bort mellan träden

då kom där en duva flygande över trädtopparna

en av sofias vita duvor

där har vi paloma sa jonatan hur han nu kunde

känna igen henne på så långt håll

vi hade väntat länge på att få höra

från sofia och nu äntligen kom hennes duva nu när

vi redan var utanför muren hon flög rakt

mot mattisgården snart skulle hon slå ner vid

duvslaget utanför stallet men då skulle bara mattias

vara där och läsa hennes budskap

klar för granskning/anita lundqvist