Lejonhjärta kap 12 (block 458): Page #8

HTML

se inte ut så där skorpan sa han det här är

väl ingenting värre blir det säkert

det var just en skön tröst men rätt som det var bröt

solen fram och dimmorna försvann då började alla

skogens fåglar sjunga allt sorgligt och ödsligt flög bort

på samma gång och det farliga kändes inte så farligt längre

varm blev jag också solskenet värmde redan allting kändes

bättre det kändes nästan bra

-grim och fjalar hade det också bra som fick gå

där och beta grönt saftigt gräs -efter att ha stått- +och [...]+

stå+ +i ett mörkt stall+

-instängda i ett stall så länge- +-i det mörka stallet mera-+

de tyckte det nog

om grim och fjalar hade det väl också bra

-som- +de+ hade +ju+ sluppit ur sitt mörka stall och fick

gå

där och beta grönt saftigt gräs det tyckte de nog

om-

klart för granskning/anita lundqvist