Edit Browse revision history View notes

HTML

-[...][...][...][...]

vi sov under en gran den natten och tidigt i

gryningen vaknade vi och frös åtminstone gjorde jag det

det låg dimma mellan träden vi såg knappt grim och

fjalar de skymtade fram som grå spökhästar i

allt det gråa och tysta omkring oss alldeles tyst var det -[...]-

och sorgligt på något vis -eller var det bara jag som tyckte-

-det?-

jag vet inte varför det kändes så sorgligt och ödsligt och

ängsligt

att vakna den här morgonen jag vet bara att jag längtade

tillbaka

till det varma köket hos mattias och gruvade mej för det

farliga som väntade oss kanske redan innan den här dagen

var slut

jag försökte att inte visa jonatan hur jag kände mej

för vem vet han skulle kanske hitta på att skicka mej

tillbaka och jag _ville_ ju vara med honom i alla farligheter

hur farligt det än var

jonatan tittade på mej och smålog lite-


Klart för granskning/anita lundqvist

Metadata