Lejonhjärta kap 12 (block 458): Page #2

HTML

12.

vi sov under en gran den natten och tidigt i

gryningen vaknade vi och frös åtminstone gjorde

jag det det låg dimma mellan träden vi såg knappt

grim och fjalar de skymtade fram som grå spökhästar

i allt det gråa och tysta omkring oss alldeles tyst

var det +[…]+ och sorgligt -upplevde- på något vis -jag kände mej-

jag vet inte varför jag blev så […nedstämd] varför allt kändes

så sorgligt och ödsligt jag vet bara att jag längtade

tillbaka till det varma köket hos mattias och gruvade

mej för -det farliga som väntade oss mej och jonatan- +vi skulle göra+

+de farligheter […] som väntade oss

-[…på-] oss kanske […redan] innan den här dagen var slutet

jonatan gick där tyst och samlade ihop

kvistar och ris och jag frågade honom om han

kunde göra upp en lägereld

men det kunde han inte

[hela sidan struken]