Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #9 Original title: 52588.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: Approved Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #9 Go full screenExit full screen Layout Reset se inte ut så dör Skorpan sa han. Det här är väl ingenting, värre blir det sökert, Det var just en skön tröst. Men rätt somdet var bröt solen fram och dimmorna försvann. Då började alla fåglar sjunga - allt sorgligt och ödsligt drog bort på samma gång och det farliga kändes inte så farligt längre. Varför blev jag också (....) Solskenet värmde redan, allting kändes bättre. Det kändes nästan bra. Grim och Fjalar hade det också bra som fick gå och beta grön...gräset. Det tyckte dom om. De hade ju stått instängda i ett stall så länge. Men Jonatan kallade på dom, en svag vissling men de hörde den och kom. (.........) Jonatan (.....) men vi har murenalldeles bakom det där hasselsnåret