Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #9

HTML

se inte ut så dör Skorpan sa han. Det här är väl ingenting, värre blir det sökert, Det var just

en skön tröst. Men rätt somdet var bröt solen fram och dimmorna försvann. Då började

alla fåglar sjunga - allt sorgligt och ödsligt drog bort på samma gång och det farliga kändes

inte så farligt längre. Varför blev jag också (....) Solskenet värmde redan, allting kändes

bättre. Det kändes nästan bra. Grim och Fjalar hade det också bra som fick gå och beta

grön...gräset. Det tyckte dom om. De hade ju stått instängda i ett stall så länge. Men Jonatan

kallade på dom, en svag vissling men de hörde den och kom.

(.........) Jonatan (.....) men vi har murenalldeles bakom det där hasselsnåret