Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #8

HTML

Kapital 12 (block 457)

Vi sov under en gran den natten och tidigt i gryningen väcktes vi och frös. Åtminstone

gjorde jag det och det låg dimma mellan träden vi såg knappt Grim och Fjalar. De skymtade

fram som grå spåkhöstar i allt det gråa och tysta omkring oss. Alldeles tyst var det. Sorgligt

också på något vis. Jag kan inte förklara varför det kändes så sorgligt. Det fick mej att längta

tillbaka till det varma köket hos Mattias och gruvade mej för det farliga som väntade oss

redan innan den här dagen var slut. Jag försökte att inte visa Jonatan hur jag kände mej

(.................................................)

Jonatan tittade på mej och smålog lite