Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #4

HTML

kapitel 12 sid 4 av 14 och Jonatan väckte mej som vanligt Våra hästar b etade av det sköna gröna gräset. Det tyckte

de nog om, de hade ju stått instängda i ett stall så länge. Jonaten visslade på dem, en svag

vissling, men de hörde den och kom. Jonatan ville bort så fort som möjligt. Vi är för nära

muren - sa han - jag har ingen lust att se Dodik i vitögat så fort jag vaknar. Vår underjordiska

gång gick upp i dagen bakom ett  ...hasselsnår. Där skulle Dodik väl inte se oss

Elisabeth Westerman 210420