Notes for Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #3
Original title: 52449.jpg
HTML
[hela sidan är struken]
12
vi sov under en gran den natten och tidigt
i gryningen vaknade vi och frös åtminstone
gjorde jag det [eventuellt är det två prickar] det låg dimma mellan träden vi såg
knappt grim och fjalar de skymtade fram som grå
spökhästar i allt det gråa och tysta omkring oss
alldeles tyst var det -sorgligt och ödsligt och sorgligt på-
-något sätt- -också och ödsligt- sorgligt -var det- +också+ på
något vis jag kan inte förklara varför det kändes så
sorgligt och ödsligt -[eventuellt "men"]- det fick mej att längta tillbaka
till det varma köket hos mattias
men rätt som det var bröt solen fram och
dimmorna försvann [det ser ut som en punkt över ett kommatecken] då började alla skogens fåglar sjunga
-och- allt sorgligt och ödsligt flög bort på samma
gång -varm blev jag också för det var en varm-
-sol som -lyste [gissning]- satt där uppe på himlen det var ett-
12 Vi sov under en gran den natten och tidigt i gryningen väcktes vi och frös. Åtminstone gjorde jag det. Och det låg dimma mellan träden, vi såg knapt Grim och Fjalar.De skymtade fram som grå spökhästar i allt det gråa och tysta omkring oss. Alldeles tyst var det, Sorgligt också på något vis. Jag kan inte förklara varför det kändes så sorgligt. Det fick mej att längta tillbaka till det varma köket hos Mattias. Men rätt som det var bröt solen fram och dimmorna försvann. Då började alla skogens fåglar sjunga. Allt sorgligt och ödsligt flög bort på samma gång