Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #3 Original title: 52449.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: Approved Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #3 Go full screenExit full screen Layout Reset [hela sidan är struken] 12 vi sov under en gran den natten och tidigt i gryningen vaknade vi och frös åtminstone gjorde jag det [eventuellt är det två prickar] det låg dimma mellan träden vi såg knappt grim och fjalar de skymtade fram som grå spökhästar i allt det gråa och tysta omkring oss alldeles tyst var det -sorgligt och ödsligt och sorgligt på- -något sätt- -också och ödsligt- sorgligt -var det- +också+ på något vis jag kan inte förklara varför det kändes så sorgligt och ödsligt -[eventuellt "men"]- det fick mej att längta tillbaka till det varma köket hos mattias men rätt som det var bröt solen fram och dimmorna försvann [det ser ut som en punkt över ett kommatecken] då började alla skogens fåglar sjunga -och- allt sorgligt och ödsligt flög bort på samma gång -varm blev jag också för det var en varm- -sol som -lyste [gissning]- satt där uppe på himlen det var ett-