Lejonhjärta kap 12 (block 457): Page #3

HTML

[hela sidan är struken]

12

vi sov under en gran den natten och tidigt

i gryningen vaknade vi och frös åtminstone

gjorde jag det [eventuellt är det två prickar] det låg dimma mellan träden vi såg

knappt grim och fjalar de skymtade fram som grå

spökhästar i allt det gråa och tysta omkring oss

alldeles tyst var det -sorgligt och ödsligt och sorgligt på-

-något sätt- -också och ödsligt- sorgligt -var det- +också+ på

något vis jag kan inte förklara varför det kändes så

sorgligt och ödsligt -[eventuellt "men"]- det fick mej att längta tillbaka

till det varma köket hos mattias

men rätt som det var bröt solen fram och

dimmorna försvann [det ser ut som en punkt över ett kommatecken] då började alla skogens fåglar sjunga

-och- allt sorgligt och ödsligt flög bort på samma

gång -varm blev jag också för det var en varm-

-sol som -lyste [gissning]- satt där uppe på himlen det var ett-