Edit Browse revision history View notes

HTML

-så rycktes stalldörren- -men så rycktes- i samma stund rycktes stalldörren- upp och han stod där

i sin svarta hjälm och sin svarta mantel

nej skrek jag nej nej!

men då var han redan framme hos mej och slog

armarna om mej

det gjorde jonatan för det var han

känner du inte igen din egen bror sa han när jag

spjärnade emot och han drog fram mej till fönstret

för att jag skulle se bättre men han gick inte att känna

igen för han var så ful fulare än jag

till och med och -sannerligen- ingen ”märkligt vacker yngling” längre

håret hängde i blöta stripor om honom

och han hade stoppat nån sorts mullbänk under

överläppen jag visste inte att man kunde bli så ful

av så lite han såg verkligen inte klok ut

jag skulle ha skrattat -åt honom- om det hade varit

[.]

Metadata