Lejonhjärta kap 11 (block 456): Page #20 Original title: 52438.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 11 (block 456): Page #20 Go full screenExit full screen Layout Reset och jag tänkte att om de hittar honom nu så vet jag inte vad jag gör det _fick_ inte vara så grymt och orättvist att de skulle +ta fast+ -fånga- jonathan under hans allra sista timmar i törnrosdalen mattias hade proppat skänken med gamla kläder och fårull och annat jox för att dämpa alla ljud inne från smygen och +hela bråten hävde+ -alltihop- de ut på köksgolvet -det var ju bara enfaldigt och trodde de verkligen att den de sökte -skulle ligga på hyllan i en skänk?- -och- -men- och sen! -då- +sen+ ville jag skrika så att hela huset rasade -för- -sen- -var det en av dom som satte- för- +en av dom satte+ skuldran mot skänken för att skjuta den åt sidan -men- men jag satt där +stilla+ på min stol och skrek -inte- inte +men jag skrek inte och -hatade honom gjorde jag- inte -nej jag skrek inte- jag bara hatade honom allting hos honom hans grova händer och tjocka nacke och den där vårtan som han hade i pannan -allihop hatade jag- +jag hatade honom+ för jag visste att -nu fanns- -det ingen räddning- nu skulle han få se luckan och det betydde slutet för jonathan