Lejonhjärta kap 11 (block 456): Page #20

HTML

och jag tänkte att om de hittar honom nu så vet

jag inte vad jag gör det _fick_ inte vara så grymt

och orättvist att de skulle +ta fast+ -fånga- jonathan under

hans allra sista timmar i törnrosdalen

mattias hade proppat skänken med gamla

kläder och fårull och annat jox för att dämpa

alla ljud inne från smygen och +hela bråten hävde+ -alltihop-

de ut på köksgolvet -det var ju bara enfaldigt och trodde de verkligen att den de sökte -skulle ligga på hyllan i en skänk?-

-och- -men- och sen! -då- +sen+ ville jag skrika så att hela

huset rasade -för- -sen- -var det en av dom som satte- för- +en av dom satte+

skuldran mot skänken för att skjuta den åt sidan

-men- men jag satt där +stilla+ på min stol och skrek -inte- inte +men jag skrek inte och -hatade honom gjorde jag- inte

-nej jag skrek inte- jag bara hatade honom allting hos honom

hans grova händer och tjocka nacke och den där vårtan

som han hade i pannan -allihop hatade jag- +jag hatade honom+ för jag visste att -nu fanns-

-det ingen räddning- nu skulle han få se luckan och

det betydde slutet för jonathan