Lejonhjärta kap 11 (block 456): Page #8

HTML

det var vår sista kväll hos mattias för

sista gången satt vi vid hans bord och för

sista gången bjöd han oss på soppa

vi sörjde alla tre -själv jag- +allra mest jag+ jag grät så att

tårarna trillade ner i soppan för fjalars skull

-allra mest- men också för mattias han hade

ju nästan blivit min farfar det var svårt att

lämna honom

jonathan satt tyst och tänkte och rätt som det var

-sa han- mumlade han

bara jag -hade- [överskrivet av] visste lösenorden

vilka lösenord viskade jag

man måste lämna lösen när man ska in eller ut

genom stora porten vet du inte att det sa han

jo det vet jag sa jag och jag vet lösenorden

också ~ " all makt åt tengil vår befriare "