Lejonhjärta kap 11 (block 456): Page #6

HTML

-men nu gick det upp för mej-

och inte förrän nu kom jag att tänka på det utan [eller: ~ /lek] hur

i all världen skulle vi få med oss grim

och fjalar de kan ju inte krypa i någon underjordisk

gång ett sånt nöt jag var som inte hade förstått det

att vi måste lämna våra hästar kvar hos

mattias +-det var tillräckligt sorgligt bara det men ändå inget emot värre än allt annat-+

+-det var tillräckligt sorgligt bara det-+

-tengil skulle ha min fjalar-

-tänk att inte hjärtat brister mitt itu -

och nog var det tillräckligt sorgligt [...] det behövde inte

bli ännu hemskare utan tengil skulle ha

fjalar utan tänkte då att mitt hjärta brister mitt

itu när jag hörde det

den ene av soldaterna halade fram en liten

träbricka -och lämnade den till mattias- och höll

den under näsan på mattias

här sa han här ska du skriva ditt

bomärke

varför ska jag göra det frågade mattias

jo för det betyder att du med glädje

[tolkning av AL´s kompakta redigering: /lek]

[1. -+det var tillräckligt sorgset bara det men ändå inget mot värre än allt annat+-]

[2. -+och det var tillräckligt sorgset bara det+-]

[originalrad: mattias -och så skulle- -tengil +ska+ ha min fjalar-]

[3 -+men värre än någonting+- -+mest att ~ tengil skulle ha fjalar+-]

[originalrad: ~ - +tänk+ att inte hjärtat brast mitt itu på-]

[originalrad: -mej när jag hörde det-]

[4. +[...] nog var det tillräckligt sorgset -utan att- det behövde inte bli ännu hemskare ~ tengil skulle ha fjalar -~- tänk att inte mitt hjärta brast mitt itu när jag hörde det+]