Edit Browse revision history View notes

HTML

mattias är du aldrig rädd frågade jag när han

inte syntes längre

jo visst är jag rädd sa mattias känn -här- hur

mitt hjärta bankar sa han och han tog min hand

och la den mot sitt bröst alla är vi rädda sa han

men ibland får man låta bli att visa det

sen kom kvällen och mörkret. och det var dags för

mej att lämna törnrosdalen. och mattias

ajö lille pojk sa mattias glöm inte din

farfar

nej aldrig aldrig ska jag glömma dej sa jag

-och sen- +och så+ var jag ensam i underjorden

-men jag pratade med mej själv hela tiden för att hålla-

-mej lugn och inte bli för rädd- jag kröp genom den

långa mörka gången och jag pratade med mej själv

hela tiden för att hålla mej lugn och inte bli för rädd

Metadata