Edit Browse revision history View notes

HTML

hur ivrigt fjalar vände på huvet när jag kom

i dörren jag gick till honom i spiltan och slog

armarna om hans hals jag ville han skulle förstå att det inte

var mitt fel det som måste ske

fast kanske det är mitt fel sa jag och grät om jag

hade stannat i körsbärsdalen då hade tengil aldrig

fått dej förlåt mej fjalar förlåt -förlåt- men jag kunde

inte göra på nåt annat sätt

jag tror han förstod att jag var lessen han -[...]- -läppar- +kom+

med -sina- [ändrat till "sin"] mjuka -läppar- +mule+ +lite+ mot mitt öra det var som om

han inte ville att jag skulle gråta

men jag grät jag stod där hos honom och grät och grät

tills det inte fanns mer gråt i mej då tog

jag och ryktade honom och sen fick han det sista

som var kvar av havren ja han fick dela med

grim förstås

Metadata