Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #30
Original title: 52280.jpg
HTML
sen tog han hastigt adjö av mattias och mej
och kröp in i smygen coh vi såg honom
försvinna ner i sin underjordiska gång han vinkade
det sista vi såg var hans hand som vinkade -till- +åt+ oss
och så var vi ensamma kvar mattias och jag
tjocka dodik han vet inte vad det är för en
mullvad som kryper under hans mur just nu sa mattias
nä men tänk om han ser när -jonatan- +den mullvaden+ sticker upp
huvudet ur jorden sa jag och så skickar han iväg
sitt spjut
jag var så lessen och jag smög mej ut i
stallet till fjalar en sista gång sökte jag tröst hos honom
men inte kunde han trösta mej när jag visste att jag efter den
här kvällen aldrig skulle se honom mer
det var skumt i stallet fönstret var litet
och släppte inte in mycket ljus men nog såg jag