Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #27 Original title: 52286.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #27 Go full screenExit full screen Layout Reset vad kunde mattias göra? [...] han skrev sitt bomärke och soldaterna försvann från mattisgården för att leta efter jonatan på annat håll vår sista kväll hos mattias var det för sista gången satt vi vid hans bord och för sista gången bjöd han oss på soppa vi var -lessna- +sorgsna+ alla tre allra mest jag -jag grät och grät så att tårarna- -trillade ner i soppan- +-maten jag åt-+ [rörigt och svårläst, många överstrykningar, återtagningar och infogningar, svårt att säga i vilken ordning, "jag grät" återkommer flera gånger, "jag måste gråta" ...] +jag grät+ för fjalars skull och för mattias skull han hade ju nästan blivit min farfar och nu skulle jag lämna honom jag grät också för att jag var så liten och rädd och inte kunde göra nånting alls när det kom såna som den där soldaten och knuffade min farfar jonatan satt tyst och tänkte och rätt som det var mumlade han bara jag visste lösenorden