Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #22
Original title: 52294.jpg
HTML
honom för jag visste att nu skulle han få se luckan
-bakom skänken- +in till smygen+ och det betydde slutet för jonatan -skrik-
-+men om jag inte kunde skrika så var det ändå [...] som gjorde det [återtagen strykning "gjorde det"]+-
-men någon var det i alla fall som skrek det var-
-+men en var det som skrek i alla fall och det var+-
-mattias!- men mattias skrek i stället för mej
titta det brinner skrek han har tengil sagt att ni
ska tutta eld på huset?
inte vet jag hur det hade gått till men det var som han sa
det brann friskt i fårullen på golvet och soldaterna
fick bråttom att försöka släcka de hoppade och stampade
och svor och levde och till sist välte de vattentunnan
över alltsammans så eldsvådan kom av sej nästan
innan den hade börjat men mattias grälade ändå och var
arg på dom
har ni inget vett i skallen sa han inte kan
man slänga ut ull på golvet alldeles intill en eldstad
där det pyr och sprakar för fullt