Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #21 Original title: 52296.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #21 Go full screenExit full screen Layout Reset och kände hur ett hat steg upp i mej det var just den här kvällen vi skulle bort från dalen jonatan och jag och jag tänkte att om de hittar honom nu så vet jag inte vad jag gör det _fick_ inte vara så grymt -och- +att+ -orättvist- de skulle -ta- +få+ fast jonatan under hans allra sista timmar i törnrosdalen mattias hade proppat skänken med gamla kläder och fårull och -annat- jox för att dämpa alla ljud inne från smygen och hela bråten hävde de ut på köksgolvet och sen! sen ville jag skrika så att -hela- huset rasade - +-[...]- för+ en av dom satte skuldran mot skänken för att skjuta den åt sidan -men jag satt där- +men där kom inget skrik+ +ur mej jag satt+ -alldeles tyst- +-som- förstenad+ -[...] [kanske stilla?]- på min stol -och skrek inte- +och+ bara hatade honom allting hos honom hans grova händer och tjocka nacke och den där vårtan som han hade i panna jag hatade