Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #15
Original title: 52247.jpg
HTML
förlåt förlåt men jag kunde inte göra på nåt annat sätt
jag tror att han förstod han nafsade lite med
sina mjuka läppar mot mitt öra det var
som om han inte ville att jag skulle gråta
men jag grät jag stod där hos honom och grät och grät
tills jag inte hade några tårar kvar då tog jag och
ryktade honom och sen fick han det sista som var kvar av
havren ja han fick dela med grim förstås
mattias började väl undra vad jag hade för mej
för han kom ut i stallet jag var glad att där
var så skumt han behövde inte se att jag hade
gråtit men han förstod det väl ändå för han sa
lille pojk om jag -bara- kunde göra nåt ändå
men här hjälper ingen farfar bara gråt du!
då såg jag genom fönstret bakom honom
att någon kom någon närmade sej mattisgården