Edit Browse revision history View notes

HTML

nä men tänk om han ser när mullvaden sticker

upp huvet ur jorden sa jag och så skickar han

iväg sitt spjut

jag var så lessen och jag smög mej ut

i stallet till fjalar en sista gång +ville jag+ söka -jag- tröst

hos honom men inte kunde han trösta mej när jag visste

att jag efter den här kvällen aldrig skulle se honom mer

det var skumt inne i stallet fönstret var litet

och släppte inte in mycket ljus men -nog- +tillräckligt+ för att jag skulle

se hur ivrigt fjalar vände på huvet när jag kom

jag gick till honom i spiltan och slog armarna

om hans hals jag ville han skulle förstå att

det inte var mitt fel det som måste ske

fast kanske det är mitt fel sa jag och grät

om jag hade stannat i körsbärsdalen då hade

du inte kommit till tengil förlåt mej fjalar

Metadata