Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #11

HTML

gången bjöd han oss på soppa vi sörjde alla tre

allra mest jag jag grät så att tårarna

trillade ner i soppan för fjalars skull men också

för mattias han hade ju nästan blivit min farfar

det var orätt [gissning] att lämna honom

jonatan satt tyst och tänkte och rätt som det var

mumlade han

bara jag visste lösenorden

vilka lösenord frågade jag

man måste lämna lösen när man ska in eller ut

genom stora porten vet du inte det sa han

jo det vet jag sa jag och jag vet lösenorden också

- "all makt åt tengil vår befriare" det hörde

jag av jossi sa jag inte det?

jonatan stirrade på mej en lång stund bara

stirrade han på mej och sen började han skratta