Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #9

HTML

jag började gråta det var ju i kväll vi

skulle bort från törnrosdalen jonatan och jag vår

fina underjordiska gång var färdig och inte

förrän nu kom jag att tänka på det - hur i

all världen skulle vi få med oss grim och fjalar

de kunde ju inte krypa i någon underjordisk gång

ett sånt nöt jag var som inte hade förstått det förut

att vi måste lämna våra hästar kvar hos

mattias var det inte sorgligt så att det räckte till?

varför måste det bli ännu hemskare? tengil skulle

ha fjalar, att inte mitt hjärta brast mitt

itu när jag hörde det

han med vårtan -lämnade- [gissning] +halade+ fram en liten träbricka

och höll den under näsan på mattias

här sa han här ska du skriva ditt

bomärke