Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #6 Original title: 52229.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #6 Go full screenExit full screen Layout Reset grymt och orättvist att de skulle fånga -honom- +jonatan+ under hans allra sista timmar i törnrosdalen mattias hade proppat skänken -full- med gamla kläder och fårull och annat jox för att dämpa alla ljud inne från smygen och alltihop hävde de ut på köksgolvet [två streck under "köksgolvet", det första kanske ett infogat tankstreck som hör till nästa rad?] och sen -[...]- jag ville skrika så att hela huset rasade - sen var det en av dom som satte skuldran mot skänken för att skjuta den åt sidan och jag satt där på min stol och skrek inte jag bara hatade honom allting hos honom hatade jag hans grova händer och tjocka nacke och den där vårtan som han hade i pannan ja -[...]- jag hatade honom för jag visste ju att nu fanns det ingen räddning nu skulle han få se luckan och det betydde slutet men det var en annan som skrek i stället det var mattias