Lejonhjärta kap 11 (block 455): Page #6

HTML

grymt och orättvist att de skulle fånga -honom- +jonatan+

under hans allra sista timmar i törnrosdalen

mattias hade proppat skänken -full- med gamla

kläder och fårull och annat jox för att dämpa alla

ljud inne från smygen och alltihop hävde de

ut på köksgolvet [två streck under "köksgolvet", det första kanske ett infogat tankstreck som hör till nästa rad?]

och sen -[...]- jag ville skrika så att hela huset

rasade - sen var det en av dom som satte skuldran

mot skänken för att skjuta den åt sidan och jag satt

där på min stol och skrek inte jag bara hatade honom

allting hos honom hatade jag hans grova händer och tjocka

nacke och den där vårtan som han hade i pannan ja -[...]-

jag hatade honom för jag visste ju att nu fanns det

ingen räddning nu skulle han få se luckan och det

betydde slutet

men det var en annan som skrek i stället det var mattias