Lejonhjärta sista kap (block 54): Page #26

HTML

högg och bet och högg och bet +-om och om igen-+ för nu ville de döda

varann de hade väl längtat efter det ända sen urtiden

katla skrek när hon stred men karm högg alldeles tyst

och svart drakblod och grönt ormblod flöt ut

i det vita skummet och färgade det +grönt och+ sjukt

[på denna rad har A.L. suddat med radergummi liksom på de tre följande raderna] två rasande fiender var det i sin sista och yttersta strid

-[...]- och hur de vältrade sina förfärliga kroppar om varann där i skummet +och vilka rasande hugg och bett+

-vilka rasande hugg och bett-

+men till sist var striden över+ det men ett skärande skrik från katla

det var hennes dödsskrik sen blev det tyst då hade

karm inget huvud -kvar- längre men hans kropp släppte inte

sitt tag +om henne+ och sjönk tillsammans -tätt hopslingrade-

[även här är använt radergummi] de försvann i djupet tätt hopslingrade +och sen fanns där ingen karm och ingen katla mer+ -det var slutet för karm och katla-

och sen var skummet vitt igen karmafallet

sköljde bort +-undan- bort+ allt giftigt vidundersblod genom

sitt väldiga vatten och -det var- +sen var det+ som förut som det hade varit -sen urtiden- +ända sen urtiden+