Edit Browse revision history View notes

HTML

nej då är jag fri +från allt det+ sa jonathan och glad som

jag vet inte vad och då också stigen till -apladalen- nangilima

går genom skogen vi rider där och morgonsolen

lyser in mellan träden och det är dagg i gräset

av detta jubel

och hela skogen är -full- +ett enda jubel+ av fågelsång

vi rider där och vi har inte bråttom vi kan

bada i nån liten sjö om vi vill

vi hinner ändå fram till apladalen innan mattias

har soppan färdig

vad han ska bli glad när vi kommer sa jag

men sen var det som om jag hade fått ett klubbslag

— grim och fjalar hur kunde jonathan tro att

vi skulle få dom med oss till nangilima

hur kan du säja att dom redan står och

väntar på oss dom ligger ju där borta

och sover

Metadata