Lejonhjärta sista kap (block 54): Page #5

HTML

sitt väldiga vatten så att det blev som förut

som det hade varit ända sen urtiden

vi stod där på stigen och flämtade

fastän allt var över tala kunde vi inte på en lång

stund men till sist sa jonatan

vi måste härifrån fort! -det börjar mörkna- +det mörknar snart+

och jag vill inte att natten ska komma över mej i karmanjaka

stackars grim och fjalar jag vet inte hur

vi fick dom på fötter och hur vi kom

därifrån de var trötta så att de knappt kunde

lyfta hasorna

men vi lämnade karmanjaka och red för

sista gången över bron sen orkade hästarna inte ett

steg längre så fort vi hade nått

brofästet på andra sidan sjönk de ner

och blev liggande det var som om de tänkte att